16 dagar har gått. 12 timmar om dagen. När vi går ut från replokalen känner vi oss avskurna från verkligheten. Att en sol bränner har vi vaga minnen från. Vi längtar tillbaka till den svarta lådan igen. Allt annat är ohanterbart. Det här är en bubbla en psykos en sekt en tvångstanke ett paradis en värld en levande tavla en pool en omöjlighet en lekstuga ett slott ett träsk. Vad som drivit oss i vårt arbete är: Vad vill se på scenen? Vad går vi igång på? Vi har gött och stött och avlat och ammat och blött och skurit av och byggt på och skapat nya delar. Manus har ändrats i sista stund, strukturen har bytts, igår ändrades sista akten till att framhäva flickornas utveckling. Vi är ute på hal is. Men hellre pressa oss att överträda gränsen än att retirera. Hellre skapa ett girlmonster vi inte riktigt till fullo förstår än att skapa en inställsam nickedocka. Våra diskussioner har ingen ände. Strukturen är så utarbetad nu att vi vågar ta steget att låta köttet och ordet ge skelettet liv. Rörelsen tar oss till nya världar. Munnen tar oss till nya världar. Vi har inte tid att vara rädda nu. Vi ska falla och falla och falla i kaninhålet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar