Första stumma akten – Parallelluniversum
Scenen är full av skumgummi och skräp och flickornas rituella hjälpmedel.
När publiken kommer in: Flickorna har särkar eller t-shirtar på sig. Flickorna håller på med sina handlingar på scen tills publiken inrättar sig. De vet exakt vad de gör. Scenen blir helt svart. När ljuset tänds står flickorna rakt upp och ner, stirrrar framför sig. Sedan en explosion. Starkt vitt eller rött ljus. Explosionsljud, skottsalvor, kaos. När ljuset blir normalt igen och ljuden har slutat ligger de utslagna på marken, förstenade, domnade av den starka explosionen. Flickorna är nakna, har sår över kroppen. Skottsår, strypmärken runt halsen m.m.
Bruksanvisningen för Flickorna:
När de ligger och ska vakna:
Det har varit en enorm explosion på jorden. Ni har skjutits iväg upp i rymden i en så hög hastighet att den fått er att tappa känslan för kropp, för tid och rum. Ni har färdats i en evighet, under den färden har ni tappat alla era minnen och erfarenheter. Färden har gett er en känsla av upplösning. Plötsligt landar ni. Explosion. Ni känner något hårt under er, något som är av fast material. Det är som om vi vaknar ur en evighetslång dröm eller förtrollning. Ni känner er kropps tyngd, att ni har kontakt med marken. Ni börjar känna er kropps funktioner: andningen, pulsen, aktivitet inuti mun, hals, mage, tarmar, underliv. Ni försöker förstå känslan av aktivitet, om ni håller på att rämna inuti eller om ni är intakta. Ni känner er temperatur, kanske fryser ni, kanske hettar det plötsligt till i någon del av huden. Plötsligt upptäcker ni att det skaver någonstans eller att någonting smärtar inuti er kropp. Ni försöker förstå vad er kropp är för något och lokalisera smärtan, skavet, hettan, kylan, kroppsdelarna. Ni upptäcker att ni kan öppna munnen, att ni kan påverka er andning, att ni kan använda tungan och läpparna. Ni upptäcker att ni kan ögonen och se, varpå ni upptäcker att det finns en värld utanför er. När ni upptäcker att ert synfält är begränsat börjar ni röra på nacken för att vidga det. Nu upptäcker ni att hela er kropp är full av muskler som ni börjar spänna och använda och så småningom lär ni er hur ni kan ändra ställning. Ni börjar betrakta er kropp, undersöka den. Ni upptäcker era händer. Ni börjar undersöka er kropp med händerna. Ni upptäcker att ni har buktningar och hål. Ni känner vad som är skönt och vad som är obehagligt.
KALYPSO börjar tala till er inuti era huvuden. Hon talar inte med ord, men ni förstår vad hon säger. Hennes ton är barsk och slött irriterad. Eftersom detta är det enda ni har att förhålla er till så lyder ni blint så gott ni förmår.
K
Res på er!
För Guds skull res på er!
På fötterna.
Ni ska stå på fötterna.
Bredda på fötterna så att ni håller balansen.
Fötterna jämte varandra!
Sträck på er!
Ta bak axlarna!
Upp med hakan!
Titta rakt fram!
In med magen!
Ut med brösten!
Och gå.
Gå!
Sätt ena foten före den andra.
Böj lite på knäna.
Håll armarna avslappnat utmed sidorna.
Sväng med höfterna.
Sätt ena handen i midjan.
Ha en beslöjad blick.
Kisa med ögonen.
Sätt den andra handen i nacken.
Flytta handen i midjan till munnen, sätt pekfingret i mungipan.
Stanna.
Var lätta och flyktiga.
Sätt ena tåspetsen i marken, böj på knät.
Sära lite på läpparna.
Fäst blicken i horisonten.
Le.
Släpp fingret i mungipan.
Stryk med handen ner över bröstet, magen och benet.
Säg: ”Ah.”
Nu klarar ni er själva.
Flickorna försöker klara sig själva, men blir mer och mer skräckslagna. De börjar gå/krypa runt, famlar och letar, hittar ”sin” grej, som de känner igen. Ett visst minne. De sätter igång med det; i detta finner de trygghet, lättnad, ro, tillfredsställelse. De upprepar och drar riten in absurdum. Övertygar sig själva att de kan frambesvärja en mening (=Kalypso, men det vet de inte riktigt än). Fortsätter de med detta fysiska länge nog kommer det att komma något ur detta som gör att de slutar tänka. Jaget upplöses. De söker efter en kollektivitet i detta, försöker införliva de andra flickorna med detta och följa de andra med sina egna riter. Det hela urartar till bråk och kaos i vilket Kalypso inträder.
Förslag på riter att testa:
Ikläda sig en massa strippkläder – klär på sig klär på sig klär på sig, söker bekräftelse, klär på sig igen, söker bekräftelse. Försöker få kontakt med de andra genom att söka bekräftelse.
Bygga torn av franskbröd – ensam till en början. Sedan får hon ngn att sitta still så hon kan bygga torn på nåns huvud. Sedan ta ut deg, rulla till bollar, stoppa i munnen full, spottar ut/kräks. Destruktiv i sitt frosseri.
Smörjer in sig i raklödder, rakar sig – Börjar raka allt och alla
Tejp – tejpar sig själv, allt och alla, kan bli våldsam i det, bakbinda folk, tejpa för munnen, lite sm-känsla
Ta på läppstift eller Rita symboler med spritpenna (alla symboler vi har i vårt medvetande: sataniststjärnor, kommunist, feminist, hakkors mfl) – läppstiftsmunnar överallt, på sig själv, på andra, på kartongbitar och leksaker/dockor
Bruksanvisning för Jackie:
Jackie ligger i sängen som kommer återkomma i Saras scen.
Efter explosionen vaknar Jackie precis som de andra flickorna. Hon fortsätter ligga kvar. Hon orkar inte bry sig. Hon befinner sig på Paradise Hotel. Hon har tagit e och lite tabletter kvällen in. Måste rida ut hallucinationerna. Är inte ett dugg rädd, vet att det bara är att vänta. Hon måste vara rätt så klar när hon ska ner till frukosten.
När dom andra flickorna börjar komma vingligt på fötter bestämmer sig Jackie för att öppna ögonen och se om hörselhallucinationerna också är synhallucinationer. Det är dom. Hon sätter sig upp, väntar på att det ska ta slut. Tittar slött, nästan ointresserat, tänder en cigg. Tar fram en spegel, börjar göra sig iordning sakta, har fortfarande en dimmig blick.
De andra flickorna ställer sig, lär sig att gå. De minns litegrann hur man rör sig kvinnligt, men inte helt och hållet. Jackie håller fortfarande på att göra sig iordning. Kläderna har hamnat på olika ställen i rummet, hon måste resa sig upp för att samla ihop dem. Om flickorna blir för närgångna eller är i vägen puttar hon till dem. Hon klär på sig, sätter sig sedan lite avsides för att rida ut hallucinationerna.
Efter att flickorna har kommit igång med sina riter och börjar interagerar sig med varandra närmar de sig Jackie men hon viftar bort dem. Flickorna inser att hon inte är intresserad, de finner henne lite obehaglig och väljer att inte vara i närheten av henne.
Flickorna har gått så långt i sin interaktion att de börjar bråka med varandra.
Störda flickor, skeva munnar, löständer – det dårhusaktiga är inget fel, det kan avsexualisera ännu mer. De går från att vara ett slags monster, dock är de i första akten omedvetna om att de är monster/efterblivna till att själva välja att vara monster. För senare i pjäsen kan man omvärdera flickornas dåraktighet som en befrielse, en medveten strategi, ett gäng hysterikor som vill vara hysterikor, fuck you freud.
Kalypsos inträde:
Mitt i bråket kommer ett starkt vitt ljus. Kalypso är en röst, en projektion över hela scenen av statyn. Sara och Annika skapar text/röst till Kalypso. Flickorna lyssnar hängivet, samlar sig kring Kalypso. Har längtat efter detta: en självklar ledare.
Jackie inser att det här är peaken av hennes hallucination, sedan kommer den avta. Hon rör sig bort från den stora hallucinationen. Den stora hallucinationen/Kalypso intresserar sig för henne. Kalypso avlossar skottsalvor mot Jackie. Jackie vänder sig om, tittar på kalypso, vänder henne ryggen, fortsätter gå. Detta händer några gånger. Jackie känner inte av något. Flickorna blir rädda/skräckslagna av skottsalvorna, kryper ihop, tätt tillsammans, flockas, samlade kring sin ledare.
Jackie försvinner från scen.
Kalypso ropar på Jackie. (Tar till olika medel för att få henne att stanna)
Mörkt.
Hela pjäsens struktur direkt efter Prologen/Parallelluniversumet:
1. Kalypso presenterar saker för flickorna, kvinnliga attribut. De vet inte hur de ska användas. Kalypso irriterar sig på dem. För att dom inte kan och för att dom lyder henne. Hon blir även frustrerad på sig själv. Det här eskalerar under alla kommande scener; att Kalypso både blir sur när de är dåliga och blir sur för att de lyder för bra.
2. Saras scen – Jackie och Patrik på ett hotellrum på Paradise Hotel. (Flickorna fortsätter på sin träning av att använda sig av kvinnliga attribut, det blir allt bättre och bättre, de befinner sig på scen, går över den ibland. De blir allt säkrare och säkrare på att vara kvinnor).
3. Saras scen är slut. Kvinnorna kan verkligen bete sig som kvinnor. Sexydance. Till Hugo Rosas Lever i en illusion + textcitat från Horace Engdahl
4. Annikas scen – Jackie och hennes pappa Svartenbrandt möts på fängelset. (Medan den pågår börjar överdriva kvinnlighet, det övergår till att bli transvetiter (dragqueens. Kopior av Dalin.) – detta mynnar ut till till drag-kings.
5. Dragkings. Pina Bauschs teckenspråksscen. Alla flickorna i kostym och ståkuk.
6. Rikki Lake-scenen. Anklagelsescen. (Flickorna blir mer och mer girl-monsters/dårar)
7. Sista scenen: Kalypsos död. Jackie Ferm intar rollen som Kalypso. Flickorna befrias. Är i sina Girl-monsterroller fullständigt.
Skriv en kommentar |
