mutation ljudar (ludrar) i bur

januari 2011. ur det muterade en mutant; en kombattant; en flicka; ett djur. hon har för mycket luft i käftarna, hon har för många metrar under skorna, vidderna är alltför vida, hon irrar, väljer, behöver sättas på plats, i bur. hon letar efter cirkusdirektören, dess piska, att vina hennes skinn tigerstrimmigt.

Boel Gerell i Sydsvenskan:

Mänskligt avfall på scen

Text: Boel Gerell
Uppdaterad 30 juni 2010 10.51 Publicerad 29 juni 2010 17.33
[+] [-] Textstorlek | Skriv en kommentar |

Malmö.

Bokmässan i Göteborg, för ett antal år sedan. Trängsel och röster som kämpar för att göra sig hörda och mitt i allt detta en cirkel av stiltje. I cirkelns mitt sitter Lars-Inge Svartenbrandt alias Lars Ferm och vid hans sida står förläggaren Sellin.

Lars har varit här förut, nu är han här igen och vill ha er förlåtelse. Kom fram och tala med honom och köp hans bok.

Ingen går fram, tar tvärtom en omväg kring bordet, håller avståndet, stirrar och ser sedan bort. En man och en människa och ett liv som en sten i vattnet. Överallt svallvågor, ofta av smärta och lidande. En av de värst drabbade är dottern Jackie Ferm som nyligen skapat sig en helt egen karriär som utvikningstjej och deltagare i dokusåpor.

Hur blir man en kvinna som Jackie Ferm? Knappt kvinna förresten, på papperet närmast en flicka men med könet så kraftigt markerat att hon i vissa vinklar liknar en karikatyr. Kring arketypen Jackie spinner nystartade Teater Mutation en väv av scener i sitt gästspel "Aurora" på Inkonst. Ett dystopiskt underland där flickor föds till en längtan att lyda och där ropet "mamma" lika ofta följs av en örfil som en kyss.

I begynnelsen är kroppen: fyra kvinnokroppar hjälplöst krälande i spillrorna efter en värld. Ett Eliotskt "Wasteland" betraktat på avstånd av en Shakespearesk ödesgudinna eller varför inte en Indras dotter från Strindbergs dröm. Och så Jackie då, nog så konkret i höga klackar och beslutsamt blodröd mun. Beväpnad till tänderna med inlärd kvinnlighet kämpar hon för det hon hoppas ska bli ett bättre liv.

Tanken är att skapa något helt nytt, enligt programförklaringen från Teater Mutation. Bakom gruppen står sex andraårselever från Teaterhögskolan tillsammans med skolans dramatiker Sara Tuss Efrik och Annika Nyman och ambitionen är att förvåna, utmana och bryta upp.

En frisk doft av vilja och lust slår från drivorna av mänskligt avfall på scenen. Skickliga skådespelare i vardande glider ur sina kokonger och blir till exempel på liv. Scener läggs till varandra i ett collage som ömsom bär och brister och drar i många riktningar samtidigt. En uppstramning och en riktning hade inte varit fel, men så är det här bara början. En demoversion av det som komma skall.

Själv lämnar jag salongen tagen och berörd på djupet. Kanske inte så mycket av det nya som av det gamla. Hur människor utplånar sig själva för att bli sedda. Hur barn växer upp och tar sina fäders namn.

Snabbsökning på Sydsvenskan.se

Kultur & Nöjen	Göteborg	Inkonst	Lars Ferm
Teater Mutation	Sara Tuss Efrik	Annika Nyman

du har något i munnen, mummy

skarpladdad jackie

woman in cage del 2

Paradise Hotel

Välkommen hit, till platsen där allt kan hända, och då menar jag ALLT. Här finns inga regler, eller rättare sagt: dom dyker upp när man minst anar det. Välkommen hit. Jag heter Tilde. Min mamma är skådespelerska och min pappa är skådespelare. Välkommen hit. Till den här platsen. Jag är Lag. Ordning. Kaos. Ceremoniförrättare. Vigselförrättare. Domare. Cirkusdirektör. Dirigent. Präst. Värdinna. Lejontämjare. Bulldozer. Kosmos. Myt. Sanning. Välkomna ska ni vara! Välkommen till de sju dödssynderna! Fåfänga, girighet, lust, frosseri, avund, lättja och vrede är huvudingredienserna för den här säsongens omgång. Nu slår vi upp portarna! Alla är här med ett enda mål i sikte: att vinna. Vägen till final kantas av lögner, svek, vänskap, intriger, hat, kärlek och jokrar. En sak står klart för alla – ingen kan känna sig säker.

MODERSMORD

I don´t look like my mother

Jackie bloggar:

http://www.nattstad.se/JackieFerm?id=1015730

post premiären

kära dagbok,

teater mutation är en framgångssaga. teater mutation är ett graceland, en marilyn, ett luder. teater mutation plöjer nya åkrar. teater mutation rotar i sopberget. teater mutation har blod om mun.

teater mutation lider av hybris, självskadebeteendefrosseri, kleptomani, mytomani.

premiären är avklarad. stolarna var fyllda till bristningsgränsen. mutanterna glittrade med ögonen. mutanterna svängde på rumporna. mutanterna misshandlade sina blombuketter. mutanterna fyllde sig med socker och bubbel. i bröstet på alla de mutanter som inte var på scen svällde hjärtana och skenade.

i kväll blir det sista föreställningen innan teater mutation går på sommarlov för att slumra och sova och drömma nya drömmar och drömma vidare om gamla drömmar och fantisera och fabulera och hitta på.

att Auroras återuppståndelse utlovas betyder inte att den som missar den här omgången inte kommer att ha missat något. det betyder inte att det går bra att invänta eller att en bättre version kommer att komma. då Aurora återuppstår kommer scenkonstverket ha muterats, på gott och ont och den som stannar hemma är en rutten sill och kan stå där med sin gravidmage i tensta och röka under fläkten.

nu längtar vi efter jackie.

Jackie får frågan och svarar:

Varför har du blond peruk på dig ibland? :)

Därför att jag lider av två personlighets störning! Nej, men jag gillar att gå in i olika roller, den blonda peruken får mig att bli fnittrig och lite barnslig.

Lite vardags teater som jag allltid pratar om, man ska våga vara dramatiskt.

Skit kul, testa själva någon dag, bli punkare för en dag, klä ut er, kör britney-stuket, låtsas sörja och bara gå i svart? :D

Våga göra det, exprimentera med folks fördomar och rektioner. Se hur de kollar på dig när du ser ut som en playboy kanin eller en nunna?

sommartips & tekniskt

Hitta en orkester i en park nära dig.

Igår när vi körde tekniskt genomdrag fick vi se Aurora i otaliga versioner. I clownversion. I musikalversion. I operett. Aurora innehåller världar vi inte ens själva visste om. Alla gränser överträdda. Amy Diamond sjunger i våra öron. teater mutation är ett stort hyperaktivt barn, med lemmar till höger och vänster, med sprängande viljor och orationella riktningar. Det slutar aldrig sprattla.

Ikväll smäller det!

Välkomna!

I'm a good girl mummy.

till slut blir aurora färdigbyggt och igenmurat av söm och sytråd och bindor och blöjor och inälvor och skumgummi och stålvajrar och kjoltyg och smågodis och nudlar och hudfärgad bandage. scenbilden är uppbyggd och överbyggd i skräp. poolen skimrar i turkos. jackies säng är blank och silkig. lamporna tänds. explosionsljus. vanartsljud.


vi är urblekta och tunnslitna med blåmärken och mensvärk och soleksem och blodsockerfall och ryggont och migrän och munsår och andnöd och armsvett och benstubb och skallskador och sorgkanter och grav sömnbrist och blodbrist och begynnande övergöddhet och sockerberoende och koffeinstress och morgonhumör och privatliv som sakta vittrar bort utan att vi tar notis om det. det här är början på början som aldrig kommer att sluta. vi är hela och rena. hela och hållna. håller i sömmarna, mamma.

ses.

Offentliga flickor

16 dagar har gått. 12 timmar om dagen. När vi går ut från replokalen känner vi oss avskurna från verkligheten. Att en sol bränner har vi vaga minnen från. Vi längtar tillbaka till den svarta lådan igen. Allt annat är ohanterbart. Det här är en bubbla en psykos en sekt en tvångstanke ett paradis en värld en levande tavla en pool en omöjlighet en lekstuga ett slott ett träsk. Vad som drivit oss i vårt arbete är: Vad vill se på scenen? Vad går vi igång på? Vi har gött och stött och avlat och ammat och blött och skurit av och byggt på och skapat nya delar. Manus har ändrats i sista stund, strukturen har bytts, igår ändrades sista akten till att framhäva flickornas utveckling. Vi är ute på hal is. Men hellre pressa oss att överträda gränsen än att retirera. Hellre skapa ett girlmonster vi inte riktigt till fullo förstår än att skapa en inställsam nickedocka. Våra diskussioner har ingen ände. Strukturen är så utarbetad nu att vi vågar ta steget att låta köttet och ordet ge skelettet liv. Rörelsen tar oss till nya världar. Munnen tar oss till nya världar. Vi har inte tid att vara rädda nu. Vi ska falla och falla och falla i kaninhålet.

monster flickor

vi överlevde både genomdrag och midsommarledighet. nu har vi knappt två dygn till premiär...

flickor

flickor. så duktiga, så. Kalypso är ingen mamma. Hon är.
flickorna dansar i ring, tittar på sport, antastar, kissar, dricker drinkar, leker män, leker jackie. Jackie, Jackie, Jackie, Jackie. Jackie.

Ingen vet hur muterade vi kommer att bli i slutet av denna process. Men nåt håller på att hända i mörkret på Inkonst.

Jag älskar dig, Jackie.

en pool i paradiset

Ännu en 11 timmars dag är avklarad. Vi är hjältinnor, krigarinnor, ryttarinnor.
Idag åt vi massor med spaghetti, rev av en akt, fjollade, flyttade över till Inkonst, rengjorde en pool, åt hembakade bullar, tog fem minuter i solen, blev lite större, lite starkare.


Den vackra bilden är tagen av Tanja Obradovic




Det händer nu Jack.
Det är nu det händer

silky silky, shiny shiny

sedan blir vi trötta. sedan blir vanarten vanartig. sedan flyter inspicienten ut i konturerna. sedan far vi bort i diskussioner om tro. sedan tappar vi tiden. sedan glömmer vi att arbeta. sedan blir vi tröttare. sedan orkar vi inte arbeta. sedan tar vi ledigt och ägnar oss åt sopberget, det vill säga sollapning, ljudupptagning, skräp-tv, smågodis, joggingrundor, aggressions-akro, dressyrmoment, textmalande, sängliggande, äldrevård, smådjur, ryggjympa, kaffedrickande, näsduksvätande, föräldragrälande, syskonflätande.

vi är fortfarande underbara.
vi är fortfarande oövervinnerliga.
soldatlika.
övermodiga.
blodtandade med munnar som soptunnor och magar som öknar.
vi har fortfarande storartade planer. vi har över sjuttio sidor på vår dator. dom ligger i en mapp som ligger i en mapp som ligger i en mapp i en mapp i en mapp.
vi är av vitt hull och socker.

Dagarna flyter ihop

Vem är jag? frågar flickorna. Det gör vi med. Vi jobbar, äter, kissar och dricker kaffe, sover försöker vi alla, vissa lyckas bättre än andra. men en sak är säker. Dagarna flyter ihop och vi med dom. Men shit vilket samarbete vi har! Vi undras över det varje dag, så mycket kärlek och så mycket ryggdunk, så mycket "nu hjälps vi åt", så mycket "en för alla, alla för en", + lite tårar och lite tjafs på det, men i stort sätt "Hej, vad jag älskar er!" Och alla behövs. Ingen är överflödig. Alla bidrar med något eget. Ingen är ersättbar. Alla är viktiga på sitt eget sätt.
Go mutanter!
Och dessutom, idag visade vi Svartenbrant var skåpet skal stå!

vi firar halvlek och massbröllop

det finns en gudinna, det är sant. hon har långt ljust hår, kolossal klänning och föddes i en pool i paradiset.

det finns flickor som sitter uppe i ett torn och väntar på att någon ska rädda dom.

en häxa med långt brunt hår, ögonfransar, smetigt rött läppstift, svart cocktailklänning kommer och räddar dom.

Jack Tjack Tack-a Ticka Tackie

DjackieDjackieJackie...

Solanas säger:

I själva verket är kvinnors uppgift att leka, att relatera till och älska andra människor, att vara sig själva, ersättliga av ingen.

Kvinnors uppgift är [...] att utforska och upptäcka, att uppfinna, lösa problem, skoja och göra musik – och allt det med kärlek. Med andra ord, skapa en magisk värld.